Capriccio – Kaisu Koivisto och Claudia Peill

Kaisu Koivisto: Beskyddare, 2018. plast, styrox, pulverlackerat stål.

Utställningen är ett resultat två nutidskonstnärers djupdykning i Gallen-Kallela Museets samlingar, och särskilt Mary Galléns värld. Kaisu Koivisto och den italienska konstnären Claudia Peill utforskar i sina nya verk föremålens, platsernas och minnesbildernas betydelser.

’Capriccio’ är en musikterm som betyder ”livlig, fritt utformad komposition”. Utställningen ingår i programmet för Mary Galléns 150-årsjubileum. Musiken hade en central roll i hennes liv, Mary var musiker, en skicklig pianist och pianolärare.

Gallen-Kallela Museets utställning är resultatet av en dialog mellan konstnärerna, museet och dess samlingar. De nya verken ställs mot museets samlingar och arkivmaterial, samt mot arkitekturen och miljön på Tarvaspää.

 

Guidade visningar på svenska sista söndagen i månaden 30.9., 28.10., 25.11., 30.12.2018 kl. 14.

Konstnärsmöten

16.9. kl. 13 Kaisu Koivisto och Claudia Peill, på engelska

30.9. kl. 13 Kaisu Koivisto, på finska

30.9. kl. 14-16 Kaisu Koivisto: Formernas trädgård – workshop i pappersklipp, på finska / svenska

6.1. kl. 13 Kaisu Koivisto, på finska

 

Läs Kaisu Koivistos text om utställningen Capriccio

Läs Claudia Peills text om utställningen Capriccio

 

Kaisu Koivisto: Formträdgård II (detalj av installation), 2018. Målat eller förgyllt trä, tyg, läder; installation.

 

Utställningen har understötts av:

Undervisnings- och kulturministeriet
Italienska ambassaden i Finland
Italiens kulturinstitut
Niinivirta Transport

                         

Koll på läget

Ur Mary Galléns liv

Akseli Gallen-Kallela: Mary ompelee karjalaisessa tuvassa, 1890. öljymaalaus. Gallen-Kallelan Museo. Kuva: GKM / Jukka Paavola

Axel Gallén: Mary syende i karelsk stuga, 1890. olja på duk. Gallen-Kallela Museet. Foto: GKM / Jukka Paavola

Mary Gallén (1868 – 1947) blickar ut från otaliga av maken Axel Galléns målningar, men vem var hon egentligen? Och hurdant var det vardagliga livet vid den berömda konstnärens sida? Ofta nog, innebar det att vara den som höll koll på läget.

Konsten föds inte i ett vacuum. Den uppkommer i ett sammanhang av liv och vardag, med allt vad det innebär av räkningar och vedhuggning. Mary ansvarade för vardagen och ekonomin i familjens många olika hem. Hon hjälpte sin man i arbetet, för det lärde hon sig än att snida i trä, än hur man förgyller ramar. Livet förde henne till enkla ödemarkstorp, och ut i världen, ända till Amerika och Afrika.

Musiken och hantverket var viktiga för Mary. Hon var såväl konsertpianist och som pianolärare, och hon hann också med att grunda ett väveri på Tarvaspää.

Den 20.11.2018 har det förflutit 150 år sedan Mary Gallén föddes.

Tatuerad konst

Gallen-Kallela Museet presenterar en fotoutställning där kända konstverk transformerats till tatueringar.

Jessica Suni. Hugo Simberg: Piruparka teoksesta Emäntä ja piruparka, 1899. Antti Rossi, Fireline Tattoo, 2004.

Jessica Suni. Hugo Simberg: Fattig fan från Gumman och fattig fan med tvillingar, 1899. Antti Rossi, Fireline Tattoo, 2004.

Mediekonstnär Harri Larjosto och Gallen-Kallela Museet efterlyste under ett par års tid människor som har låtit tatuera bilder av konstverk. Antalet personer som lever med en konstklassiker inpå bara huden överträffade förväntningarna: Larjosto har fotograferat och intervjuat hundra personer.

”Folk angav överraskande djupsinniga grunder för sitt val att rista in en viss bild, ett konstverk, i huden för resten av sitt liv”, konstaterar Larjosto. Den intima utställningen och boken som utges i samband med den presenterar de personliga historierna bakom bilderna. De roar, fascinerar, och berör.

Konstverken som människor bär på huden ger en ny infallsvinkel på vad konsten kan betyda idag. Sedan 1990-talet har tatueringarna upplevt en boom och blivit till ett etablerat sätt att uttrycka sig och utsmycka sig. Många av dem som valt att låta tatuera ett konstverk betonar dock att de skiljer sig från den här massan. De upplever konstverken som mer betydelsefulla och meningsbärande, kopplade till vår historia och kultur. De tatuerade konstverken förs samtidigt ut ur museisalarna och konstböckerna, ut i nya miljöer och nya sätt att delta i livet.

Bland de konstverk som människor valt att göra tatueringar av visade sig Akseli Gallen-Kallelas målningar med Kalevala-motiv, bland dem främst Sampos försvarare (1896), mest populära. Många förknippade tatueringarna av finländska konstklassiker till sitt eget ursprung och sina rötter. De upplevde det också som viktigt att ta de nationella symbolerna i besittning: att inte låta vårt gemensamma kulturarv bli uteslutande till nationalisternas egendom.

Andra konstnärer vilkas verk man har låtit tatuera är bland andra Hugo Simberg, bröderna von Wright, Alphonse Mucha, Edvard Munch, Salvador Dalí och Leonardo da Vinci.

I samband med utställningen utges boken Kuva ihollani av förlaget Maahenki.

Guidade visningar på svenska 26.11. och 31.12. kl. 14.

suomifinland100-tunnus_sininen_rgb

Utställningen ingår i det officiella programmet för jubileumsåret Suomi Finland 100.

maahenki-logo-bitmap_pieni                                     koneensaatiologo_red                                             web

Harri Larjostos arbete har stötts av Konestiftelsen.

Samarbetspartner: Epson Finland

Mellan släggan och städet – Akseli Gallen-Kallelas orosfyllda 1910-tal

vapaa-taiteilijaFrån Afrikas värme in i utmätningsmannens händer, undan världskriget i ett gömsle i ödemarken. Till fronten vid inbördeskriget, vidare till rituppdrag från landets generalstab och en utnämnelse till adjutant åt riksföreståndare Mannerheim.

Det tidiga 1900-talet var en tid av stora omvälvningar i Finlands historia och en turbulent tid för Akseli Gallen-Kallela och hans familj.

Akseli Gallen-Kallela var på den tiden en känd konstnär, men offentligheten hade sin avigsida: unga konstnärer gjorde honom till föremål för kritik, och pressen publicerade karikatyrer av honom. Samtidigt var vardagen knapp med liten arbetsro, ekonomin var ansträngd och hela familjen berördes av oroligheterna i samhället.

d-dep-kirsti_lukee

Kirsti läser (Kirsti i Kalela läsande nyheterna om kriget), 1917. Privat samling. Foto: Gallen-Kallela Museet / Jukka Paavola

På Gallen-Kallela Museet inleds Finlands 100-årsjubileumsår med en utställning som fördjupar sig i 1910-talet, en tidsperiod som fortfarande väcker känslor och frågor, och i Akseli Gallen-Kallelas roll i den dåtida konstpolitiken och de samhälleliga omvälvningarna. Vad vet vi om Akselis handlingar under kriget: var var han, vad gjorde han, och vad har han själv berättat om sina upplevelser?

I samarbete med Finalds Vita Ros och Finlands Lejons Ordnar

Guidade visningar på svenska den sista söndagen i månaden kl. 14.
29.1., 26.2., 26.3., 30.4., 28.5., 25.6., 30.7., 27.8. kl. 14

30-7-029_nettikoko

Storkorset med kedja av Finlands Vita Ros orden. Utformat av Akseli Gallen-Kallela 1919. 1925 (kraschan), 1926 (kedjan) Finlands Vita Ros’ och Finlands Lejons orden. Foto: Gallen-Kallela Museet / Jukka Paavola

pilakuva1918

T. Vikstedt: En fri konstnär ute i det fria – eller Akseli Gallen-Kallela ute på Alberga. Karikatyr i tidskriften Fyren 32/1914. Foto: Gallen-Kallela Museet

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tillbaka till Karelen – Caj Bremer i runosångarnas byar i sovjetiska Karelen

Neuvostokarjala 16

Caj Bremer: Byracka som lyssnar till en sånguppvisning, Vieljärvi, Olonets-Karelen, 1981

Fotografen, akademikern Caj Bremer (f. 1929) och journalisten Sakari Määttänen (1938-1992) gjorde under åren 1979-1982 fem resor till det sovjetiska Karelen. Resorna krävde särskilt resetillstånd, och resulterade i en serie reseskildringar som publicerades i tidningen Helsingin Sanomat.

Det var första gången sedan fortsättningskrigets slut år 1944 som finländarna fick en glimt av verkligheten på den andra sidan av gränsen. Bremer är känd som en pionjär inom finländsk fotojournalism. Hans fotografier och journalisten Määttänens texter berättade om invånarnas vardag och livet under sovjettiden i de legendariska runobyarna.

Det var bara en liten del av Bremers fotomaterial från Karelen som publicerades i Helsingin Sanomat. Av utställningens fotografier visas den största delen nu för första gången för allmänheten. Materialet är betydande i och med att det visar situationen på Karelska näset, i Vitahavskarelen och Olonets-Karelen under en tid då besök på området var ytterst begränsade och kontrollerade.

Curatorer för utställningen är fotokonstnärerna Martti Jämsä och Hans von Schantz.

Guidade visningar på svenska:
25.9., 30.10., 27.11. och 18.12.2016 kl. 14

Neuvostokarjala 33

Caj Bremer: Mopedåkande pojkar i bylandskap, Voknavolok, Vithavskarelen, 1979

Madonnan i Malm

Axel och Mary Gallén inledde sitt gemensamma liv med bröllopsresan, som gick till Kajanaland och ryska Vitahavskarelen. Därefter grundade man ett gemensamt hem i stadsdelen Malm i Helsingfors.D-GKM-3939_1

Åren i Malm hade stor betydelse för Galléns karriär: bröllopsresan introducerade karelianismen i konstnärernas krets, och under de här åren bearbetade han bland annat, med sin hustru som modell, den andra versionen av Ainomyten –triptyk.

I centrum för utställningen står en av pärlorna i Gallen-Kallela Museets samlingar, Axel Galléns målning Madonna, där han skildrat sin hustru Mary som ung mor. I bakgrunden i målningen, runtom Mary, ser man en samling ovanliga föremål från olika kulturer sammanställda till en scenliknande helhet. Bland annat finns där österländska föremål från Paris butiker, och souvenirer som man hade samlat under bröllopsresan i Karelen.

På utställningen har man nu tack vare en ny nätapplikation Taideavain möjlighet att bekanta sig mera djupgående än förut med verket. Vid målningens sida visas de ursprungliga, ovanliga föremål och fynd från resor som ingick i inredningen i hemmet i Malm, samt målningar, teckningar och skisser som Axel Gallén gjorde vid den här tiden. Som ett ytterligare exempel på Gallen-Kallelas samlarvurm omfattar utställningen dessutom, förutom de föremål som avbildas på målningen, en liten japonismsektion.

Alla föremålen som avbildas i målningen har inte bevarats: armbandet som Mary hade fått i morgongåva och var mycket fäst vid, ligger nu i dyn på Bredvikens botten. Ta en titt genom golvet i galleriet! En ny installation berättar med användning av utökad verklighet armbandets historia.

GKM_VV_1130_1

 

Silent Space – Intensified Integrities

valkoinen

Nina Backman: Snöfall, 2012, c-print 60 x 90 cm.

Är det möjligt att hitta tysta oaser mitt i storstäder? Hur går det att uppleva tystanden i stadsmiljön? Hur reflekterar vi över tystanden, vad öppnas inom oss av denna upplevelse? Tystnaden kan vara både vilsam och påtryckande, att man tystnar eller tiger.

Det nordiska nutidskonstprojektet Silence Projectet forskar mångfacetterat i tystnaden. Helheten består av utställningen Silent Space – Intesified Integrities, av den performativa Den tysta måltiden och av seminariet Silence as Everyman´s right som produceras i form av konstbastu på Gallen-Kallela Museet. Till helheten tillhör även den nya teknologin.

Utställningen Silent space – Intensified Integrities forskar i tystnadens betydelse och i det mångsidiga förhållandet mellan utrymme och tystnad. Den i Berlin bosatta och arbetande konstnären Nina Backman är kurator för helheten som består av fotografier, performance, installation och videokonst med nio nordiska konstnärer: Nina Backman, Lene Berg, Viva Granlund, Rebekka Guðleifsdóttir ja Ólafur Kolbeinn Guðmundsson, Lise Björne Linnert, Mia Hamari, Marja Helander, Sari Palosaari och Akseli Gallen-Kallela (1865-1931).

Ateljén Tarvaspää, planerad av Akseli Gallen-Kallela, bjuder ett rumsligt och konceptuellt rum för utställningen. Naturen var för konstnären ett heligt element samt en källa för ett oändligt flöde av motiv. Genom upplevelser och sinnliga iakttagelser av naturen öppnades ett medium både för att forska i  det inre nationalmytologiska landskapet och  att avspegla de personliga innersta känslorna. Utställningen innehåller verk som reflekterar Gallen-Kallelas förhållande till tystnaden.

Var har du upplevt tystnad?Lägg in din tysta plats på kartan.

Konstens pilgrimer – Nikolaj Roerich och Akseli Gallen-Kallela

Gallen-Kallelas jubileumsår kommer att presentera de bilder som konstnären är känd för – men också en sida hos honom som förblivit okänd. Utställningen Konstens pilgrimer presenterar för första gången i denna omfattning kamratskapet mellan den ryska konstnären Nikolaj Roerich (1874-1947) och Akseli Gallen-Kallela (1865-1931), deras konst och tänkesätt. Den världsberömda Roerich var en mångsidig konstnär och etnograf, och en inflytelserik kulturpersonlighet.

Roerich och Gallen-Kallela var båda intresserade av naturen, folktraditioner och myter. Roerich, som också under en tid var bosatt i Finland, beundrade Gallen-Kallelas måleri och arbetade själv på verk med ett kraftfyllt uttryck i färg och linjer, där också legenderna och det förgångna står i centrum. Liksom Gallen-Kallela ville han med konstens medel synliggöra naturens helighet. Förutom de nationalromantiska dragen förstärktes i bådas konst också en humanism som överbryggar folkslagen och respekten för det andliga i människan.

Roerich var aktiv inom konstföreningen Mir Iskusstva som förnyade den ryska konsten. Han gjorde dekoren och dräkterna till Igor Stravinskijs balett Våroffer, som år 1913 väckte stor sensation. År 1928 grundande Roerich, som var insatt i österländsk mystik och buddhism, en antropologisk forskningsstation i Himalaya, och bosatte sig i Indien. Han var en pacifist som arbetade för jämlikhet mellan folken, och han var två gånger nominerad för Nobels fredspris.

Gallen-Kallela har för utställningen samarbetat med Statens museum för österländska folk och A. A. Bakhrushin centralmuseet för teater i Moskva, samt med Nicholas Roerich Museum i New York. Utställningen omfattar tiotals målningar av båda konstnärerna samt fotografier och arkivmaterial.

I samband med utställningen ger Gallen-Kallela Museet ut boken Taiteen pyhiinvaeltajat – Nikolai Roerich ja Akseli Gallen-Kallela (Konstens pilgrimer – Nikolaj Roerich och Akseli Gallen-Kallela, på finska).

 

Meditation i Gallen-Kallela Museet

lö 14.2 och 14.3 kl. 15-17

Nikolaj Roerich var insatt i österländsk mystik och buddhistiska tankegångar. I Roerichs konsts anda har publiken möjlighet att under handledning stilla sig till meditation under två lördagar. Som instruktör verkar bildkonstnären, läraren i meditation och rektorn för Öppna konstskolan Nagashila.

Pris: 10 €, omfattar museets inträdesbiljett, en introduktion till utställningen som börjar kl. 15, samt den därpå följande meditationsövningen.

 

Infallsvinklar på utställningen Konstens pigrimer:

sö 22.2 kl.13 Konsthistoriker Anna Nesterova

sö 12.4 kl. 13 Bildkonstnären, läraren i meditation och rektorn för Öppna konstskolan Nagashila.

På finska. Till priset av museets inträdesbiljett.

Förlust, förstörelse och vid Tuonela älv

Akseli Gallen-Kallelas förarbeten och skisser för Jusélius mausoleum II

Utställningen Förlust, förstörelse och Vid Tuonela älv, präglas av livets mysterium och förgänglighet.

Under Akseli Gallen-Kallelas jubileumsår presenterar Gallen-Kallela Museet två utställningar med skisser och förarbeten för freskerna i Jusélius mausoleum, av vilka en del aldrig förr visats i offentligheten.

Jusélius mausoleum finns i Björneborg, på Käppärä kyrkogård. Det var affärsmannen F. A. Jusélius som lät uppföra gravkapellet till minnet av sin dotter Sigrid, som hade gått bort vid 11 års ålder. Han gav Akseli Gallen-Kallela i uppdrag att utföra en serie fresker för mausoleet. Barnets bortgång hade tvingat affärsmannen att stanna upp, men också konstnären berördes på det personliga planet av temat. Han hade själv några år tidigare förlorat sitt förstfödda barn, dottern Marjatta. I freskerna sammanflätas bearbetningen av den egna sorgen med en mera omfattande betraktelse över liv och död.

Freskerna i Jusélius mausoleum anknyter till dödsdansmotivens tradition, med sina avbildningar av livets bana och alltings förgänglighet. I utställningens verk möts såväl människoindividen som naturen av förstörelse och död, och döden framstår som en del av livets mysterium och naturens kretslopp. Konstnärens uppgift är att vara en sanningssökare, någon som rör sig mellan de levandes värld och det hänsides. Det allvarliga temat ger tillfälle att behandla också smärtsamma känslor.

Tuonelan joella nettikoko

Akseli Gallen-Kallela: Vid Tuonela älv, förarbete till fresken i Juséliuska gravkapellet, 1903, tempera på duk. Konstmuseet Ateneum. Bild: Jukka Romu / Finlands Nationalgalleri

Arkitekten Josef Stenbäck, som ritade mausoleet, instruerade Gallen-Kallela att freskerna skulle skildra dödens seger över materien, och fönstrens glasmålningar andens seger över döden.

Som av en ödets ironi blev också freskerna ett offer för förstörelse. Redan ett år efter att de stod färdiga upptäckte man tecken på förfall, och år 1931 förstördes freskerna slutgiltigt i en brand. Så vann döden över materien, men i skisserna och förarbetena kan man ännu erfara andan i den ödelagda freskerna.

På livets krön – Akseli Gallen-Kallelas förarbeten och skisser för Jusélius mausoleum I

Akseli Gallen-Kallela: Uhrituli, luonnos Jusélius-mausoleumin freskoja varten, akvarelli. Sigrid Juséliuksen Säätiö. Kuva: Mats Vuorenjuuri / Sigrid Juséliuksen Säätiö.

Akseli Gallen-Kallela: Öfferäld, förarbete till fresken, 1902, akvarell på papper. Sigrid Jusélius Stiftelse. Foto: Mats Vuorenjuuri / Sigrid Jusélius Stiftelse.

Jusélius mausoleum, som ligger på Käppärä begravningsplats i Björneborg, är ett begravningskapell för en liten flicka. Det var affärsmannen F. A. Jusélius som lät uppföra kapellet till åminnelse av sin dotter Sigrid, som hade gått bort vid 11 års ålder. Freskerna till mausoleet beställde Jusélius av Akseli Gallen-Kallela och Pekka Halonen.

Ett begravningskapell för ett barn var något som berörde Gallen-Kallela på ett personligt plan – konstnären hade själv förlorat sin förstfödda dotter, Marjatta. Han gav sig hän åt arbetet, där han strävade efter att ”avbilda vårt folks stilla bana, över livets krön, fram till Tuonelas famn”. Freskerna i Jusélius mausoleum kom att bli en finländsk tolkning av det europeiska dödsdans-motivet.

Freskerna i mausoleet var ett storverk vilkas utförande tog tre år (1901-1903) i anspråk. Verket blev för Gallen-Kallela ett slags mellanbokslut över hans konstnärliga karriär. I freskernas bildsvit framställde han sin uppfattning om konstnärens uppgift: att vara en sanningssökare som utforskade frågor som gällde livet och döden.

Det finns ett omfångsrikt skissmaterial som gjordes i anknytning till freskerna. Detta presenterar Gallen-Kallela Museet under Akseli Gallen-Kallelas 150-årsjubileumsår i två olika utställningar. Den första av dessa, På livets krön, behandlar teman som vår, ungdom, den vuxna åldern och alltings förgänglighet. Temat för den andra utställningen, som öppnas i höst, handlar om förstörelse, förlust och Tuonelas flod.

Ad Astra

Akseli Gallen-Kallela: Ad Astra 1907.  Ägare: Signe & Ane Gyllenberg Stiftelse Foto: Signe & Ane Gyllenberg Stiftelse / Matias Uusikylä